20 år med Prästakvarna

Inledning
Röjning

Inledning

2004 var året då vi köpte vår lilla markplätt. 3,4 hektar igenvuxen betesmark. Drömmen om självhushåll som hade vuxit fram under några år höll på att bli sanning. Unga och dundernaiva tog vi oss an detta äventyr.

Jag hade en bakgrund som snickare. Varit på Island och i Norge och jobbat i perioder under fyra år. När bankkontot tillät blev det resor ut i världen. Sydamerika, centralamerika, mellanöstern och en bit av Afrika hann jag se innan jag ledsnade på det kringflackande livet och ville ha en fast punkt i livet. Det blev en enkelbiljett hem ifrån Kampala, Uganda.

Min sambo som då var teckenspråkstolk hade heller ingen bakgrund av djur eller odling. Så här i efterhand var vi nog smått galna.

Grundtanken var att vi skulle bygga ett hus vi kunde betala av inom fem år och därefter vara skuldfria. Men riktigt så blev det inte…

Röjning

För att ens kunna komma in på vår mark blev det till att börja röja buskar, sly, träd och gräs på helgerna. Vi bodde under denna tid i en två’a i Havsstena, Skövde. Grannarna i stan undrade vad vi höll på med när vi varje söndag kom uppsläpandes med motorsåg och röjsåg till vindsförrådet. Tillslut gick det att komma in och ställa upp en gammal husvagn där vi kunde förvara lite verktyg och övernatta ibland.

Det första vi byggde var ett förråd och ett utedass. När väl detta var klart blev det så mycket enklare med allt. Förrådet är idag vår lilla gårdsbutik.

Snart så började vi inse behovet av en traktor. Några veckor senare så vart jag och hämtade en BM 230 Viktor med lastare och ett för oss komplett värdelöst snöblad. Denna skapelse kördes hem ifrån Hjo, första gången jag kör en traktor men det blev en lärorik resa.

Röjningen fortsatte sedan under flera år men i de blivande beteshagarna. Täta väggar med asp och alsly togs ned, vår lilla bäck höggs ren från mycket skog.

Husbyggnation

Planen var att fortast och billigast möjligt få till ett beboeligt hus som vi kunde betala av på fem år. När väl det var gjort så kunde vi bygga vidare på detta.

26 m2 bottenyta, med kök, badrum och ett litet vardagsrum på nedervåning, sovrum och kontor på ovanvåningen. Ungefär allt man behöver men på liten yta.

Bankmannen trodde inte på oss när vi skulle låna pengar, 200 000 kr var det vi ville låna. Det räcker till köket sa han och skakade så smått på huvudet men hade heller inget bra argument till att inte låna ut pengarna. Han visste ju inte att jag kört hem hela köket från jobb i Norge i min gamla Golf II’a tidigare.

De pengarna skulle räcka till huset, avlopp, elindragning, vattenbrunn. Det gjorde de också, men man får snåla ordentligt på allt för att ro det i land. Stommen var rest under julhelgerna 2004. Vi flyttade ut i april 2005

Det tog två år att betala tillbaks det lånet. Sedan gick det fort att spara ihop till utbyggnationerna.

Höns

Allan var det första djur som kom till oss. Han var egentligen en födelsedagspresent till en kompis, men mitt i stan kunde han ju inte bo. Så vi tog hand om honom. I ca en månad var han ensam här innan vi hade hittat några lämpliga hönor åt honom. Han var så sällskapssjuk så han kunde hoppa upp i knät och vilja bli klappad. Men när hönorna kom blev det tvärt om. Då attackerade han bara man tittade åt deras håll.

Till en början fick hönsen bo i vår gamla husvagn. Men den blev rätt snart en sanitär olägenhet och helt omöjlig att städa. Då blev det till att bygga en hönshus.

Höns hade vi i många år sen, som mest hade vi uppåt 100 st. Det var hönsen som gjorde att vi började att sälja från gården. Grannar och vänner ville gärna köpa ägg, så det blev mer och mer höns allteftersom.

Men sen blev rovdjursattackerna det som fick oss att ledsna. De anföll från alla håll. Både mark och flyganfall. Nu har vi inga höns längre, men äggen saknar vi otroligt.

Denna sida kommer uppdateras varje vecka i 20 delar.