20 år med Prästakvarna

Inledning
Röjning
Husbyggnation
Höns
Får
Byggfirma
Fastigheter
Grisar
Kossor
Biodling
Odling
Gårdsbutik
REKO-tiden
Slakteri
Böklycka
Chark
Mejeri

Inledning

2004 var året då vi köpte vår lilla markplätt. 3,4 hektar igenvuxen betesmark. Drömmen om självhushåll som hade vuxit fram under några år höll på att bli sanning. Unga och dundernaiva tog vi oss an detta äventyr.

Jag hade en bakgrund som snickare. Varit på Island och i Norge och jobbat i perioder under fyra år. När bankkontot tillät blev det resor ut i världen. Sydamerika, centralamerika, mellanöstern och en bit av Afrika hann jag se innan jag ledsnade på det kringflackande livet och ville ha en fast punkt i livet. Det blev en enkelbiljett hem ifrån Kampala, Uganda.

Min sambo som då var teckenspråkstolk hade heller ingen bakgrund av djur eller odling. Så här i efterhand var vi nog smått galna.

Grundtanken var att vi skulle bygga ett hus vi kunde betala av inom fem år och därefter vara skuldfria. Men riktigt så blev det inte…

Röjning

För att ens kunna komma in på vår mark blev det till att börja röja buskar, sly, träd och gräs på helgerna. Vi bodde under denna tid i en två’a i Havsstena, Skövde. Grannarna i stan undrade vad vi höll på med när vi varje söndag kom uppsläpandes med motorsåg och röjsåg till vindsförrådet. Tillslut gick det att komma in och ställa upp en gammal husvagn där vi kunde förvara lite verktyg och övernatta ibland.

Det första vi byggde var ett förråd och ett utedass. När väl detta var klart blev det så mycket enklare med allt. Förrådet är idag vår lilla gårdsbutik.

Snart så började vi inse behovet av en traktor. Några veckor senare så vart jag och hämtade en BM 230 Viktor med lastare och ett för oss komplett värdelöst snöblad. Denna skapelse kördes hem ifrån Hjo, första gången jag kör en traktor men det blev en lärorik resa.

Röjningen fortsatte sedan under flera år men i de blivande beteshagarna. Täta väggar med asp och alsly togs ned, vår lilla bäck höggs ren från mycket skog.

Husbyggnation

Planen var att fortast och billigast möjligt få till ett beboeligt hus som vi kunde betala av på fem år. När väl det var gjort så kunde vi bygga vidare på detta.

26 m2 bottenyta, med kök, badrum och ett litet vardagsrum på nedervåning, sovrum och kontor på ovanvåningen. Ungefär allt man behöver men på liten yta.

Bankmannen trodde inte på oss när vi skulle låna pengar, 200 000 kr var det vi ville låna. Det räcker till köket sa han och skakade så smått på huvudet men hade heller inget bra argument till att inte låna ut pengarna. Han visste ju inte att jag kört hem hela köket från jobb i Norge i min gamla Golf II’a tidigare.

De pengarna skulle räcka till huset, avlopp, elindragning, vattenbrunn. Det gjorde de också, men man får snåla ordentligt på allt för att ro det i land. Stommen var rest under julhelgerna 2004. Vi flyttade ut i april 2005

Det tog två år att betala tillbaks det lånet. Sedan gick det fort att spara ihop till utbyggnationerna.

Höns

Allan var det första djur som kom till oss. Han var egentligen en födelsedagspresent till en kompis, men mitt i stan kunde han ju inte bo. Så vi tog hand om honom. I ca en månad var han ensam här innan vi hade hittat några lämpliga hönor åt honom. Han var så sällskapssjuk så han kunde hoppa upp i knät och vilja bli klappad. Men när hönorna kom blev det tvärt om. Då attackerade han bara man tittade åt deras håll.

Till en början fick hönsen bo i vår gamla husvagn. Men den blev rätt snart en sanitär olägenhet och helt omöjlig att städa. Då blev det till att bygga en hönshus.

Höns hade vi i många år sen, som mest hade vi uppåt 100 st. Det var hönsen som gjorde att vi började att sälja från gården. Grannar och vänner ville gärna köpa ägg, så det blev mer och mer höns allteftersom.

Men sen blev rovdjursattackerna det som fick oss att ledsna. De anföll från alla håll. Både mark och flyganfall. Nu har vi inga höns längre, men äggen saknar vi otroligt.

Får

Får börjar ju alla som är nya på djur med, så även vi. Fårhus byggdes, stängsel sattes upp. Hagarna som inte betats på många år var fulla med blommor och örter och kraftigt gräs. Verkligen jättefint.

Men får är verkligen inga lättskötta djur om man skall lyckas. Ullen ska klippas, klövar klippas, baggen stångas, petiga med maten, lammen rymmer, kaos vid lammning, känsliga för parasiter.

De första lammen vi slaktade var verkligen jättefina, de växte superbra på helt parasitfria betesmarker. Det var riktigt spännande att vara med att slakta för första gången. Naturligtvis hade vi hjälp av en som verkligen kunde. Vi åt mycket lamm i några år, nästan så det började växa ull på ryggen.

Men tyvärr så åt fåren upp mycket av alla blommor och örter som fanns här. Parasiterna blev även de mer och mer genom åren så tillslut gick vi över till kossor.

Byggfirma

Snickare var jag ju från början, så det föll sig naturligt att starta eget. 2005 hämtade jag hem en gammal WW Caddy med skåp. Den fick bli första firmabilen. Körde helt själv fram till 2008 då jag och en kompis började jobba ihop.

2013 bildade jag ett Aktiebolag. Prästakvarna Bygg AB. Vi blev fler, som mest var vi fyra anställda. Men med mer folk och jobb så blev min egen roll bara mer och mer kontor och säljare och det är inte riktigt min grej.

Vi gjorde det mesta mot huvudsakligen privatpersoner. Från fågelbord till husflyttar. Tyvärr är mycket av bilderna från denna tid borta genom en mobiltelefon krash.

2020 gjorde jag mina sista jobb som snickare i egen regi. Då hade jag dragit ned succesivt under några år. Mer och mer hade gården utvecklats hemma under denna tid, så den tog mycket tid också.

Men det var roliga år, inget jag ångrar. Träffat massvis med intressanta människor, både kunder och arbetskollegor. Ni vet vilka ni är!

Fastigheter

Den fastigheten vi köpte var 3,4 ha. Lagom för några får. Men så blev grannfastigheten tillsalu, Kvarntorp. Den hade passat oss perfekt, så det blev köp av denna. 6,8 ha med boningshus och en gammal lagård.

Köket fixades iordning i boningshuset och indragning av vårt brunnsvatten. Tidigare hade huset vatten med självfall från en källa en bit upp i skogen. Sedan kunde vi börja hyra ut detta hus.

Vår gamla fastighet är egentligen delad en gång i tiden när kyrkan som ägde den sålde. Skogen gick till en köpare och odlingsmarken åt en annan. Gränsen blev dumt dragen den gången och det hade alltid retat mig. Men efter lite överläggningar och övertalningar så lyckades vi tillslut köpa skogen som egentligen hörde ihop med vår fastighet. Ca 5 ha blev det den gången.

Böljorna som ligger en bit ifrån vårt hade jag alltid varit nyfiken på. Det har tilltalat på något vis. Men alltid stått obebott under vår tid. Jag blev kontaktad av ägaren för att byta tak på huset för det regnade in. Det hade jag sett i flera år att det gjort. Då fick jag en rundtur i huset och uthusen.

Efter att taket var bytt och jag funderat nån vecka gav jag ägaren till Böljorna ett bud, och det blev köp. Men det var mycket jobb som skulle göras. Det tog några år innan vi fått iordning det så det var beboeligt. Golv som man trampade igenom, badrum, stor vattenskada på ovanvåningen. Byta alla fönster och måla utsidan. På utsidan blev det dränering och stenläggning samt ett stort trädäck. Detta hus använder vi nu för uthyrning via AirBnb.

Grisar

Vi började med att ha sommargrisar. Köpte två tidigt på våren och slaktade dem på hösten. Det var riktigt kul. Första året hade vi dem runt huset i tron om att de skulle fixa till en fin gräsmatta åt oss. Det gick ju sådär bra.

Sedan blev det Linderödssvin i genbank ca 10 år. Dessa hade vi ju året runt. Grisar är verkligen roliga djur. Smarta och nyfikna på allt. Det finns ingenting som inte en gris kan ha sönder, allt handlar bara om tid. Vet inte hur många grishyddor jag gjort som de pillat sönder.

Men grisar är oerhört dyra djur att föda upp, och arbetsintensiva. När foderpriserna för några år sedan dubblades på ca 6 månader fick det bli ett avslut på det kapitlet.

Kossor

När vi ledsnat på får behövde vi ju något som betade hagarna. Då fick jag nys om en grupp Vänekor utanför Tidaholm som var till salu. Dessa kom tillslut hem till oss. Kossan Vätta och dräktiga kvigan Vilma och en kalv. Vätta var van att vara handmjölkad så det kunde ju inte vara så svårt tänkte jag.

Många utsparkade hinkar mjölk senare så kom vi rätt bra överens kossa och jag. Nu blev det husbehovsmjölkning. Många säger att Vänekor är de jäkligaste att hantera, kan nog ligga något i det, men bra att lära sig på. När Vilma kalvade och jag skulle mjölka in henne var det med livet som insats. Sparkbågar och spännband på alla möjliga vis för att kunna värja mig. Men tillslut gick det bra.

När vi sedan skulle börja mjölka lite mer på riktigt för att göra produkter fann vi att Vänekornas mjölk är ganska mager. Därför började jag köpa in fjällkor där jag kunde hitta. Blomma tex kommer från Brismene utanför Falköping. Hon är den frommaste lilla kossa, alltid nästan ranglägst, men det verkar inte bekomma henne. Alla kalvar är hennes enligt henne. Hon ser ut som hon är högdräktig jämnt även om hon är nyklalvad. Mjölkar jättefin fetmjölk.

Fjällkorna går kvar numera mest som sällskapsdamer och pyntkor.

Biodling

Redan första året vi flyttade ut så fick vi några bisamhällen av min mor. Biodling är riktigt intressant. Man lär sig hela tiden. Det var någon storbiodlare som sa en gång att ”det går oftast lika bra att göra tvärtom”. Det ligger något i det, för bina gör som de vill ändå vad vi än hittar på, det handlar nog mest om att kunna påverka dem att vilja det vi vill.

Som mest hade vi 20 samhällen utspridda på två bigårdar. Det var rätt mycket pyssel med detta och allt skulle helst ske i rätt tid, vilket ibland kunde vara knepigt med många järn i elden.

När slakteriet ställdes iordning så försvann lokalen där honungshanteringen var. Då hamnade biodlingen lite på is. Nu är det bara ett samhälle kvar, men är faktiskt lite sugen på att börja lite smått igen.

Odling

Vi visste knappt vad som var fram och bak på en potatis när vi började odla. Men odla skulle vi ju, det ingick ju liksom i självhushållar grejen. Det började med ett potatisland och några odlingslådor.

Många knepiga ideer och tillvägagångssätt har prövats under åren med mycket varierande resultat. Som så mycket annat är odling en materiel och resurs sport. Men det går att komma undan med rätt enkla grejer bara man har tid och ork. Ska man odla till försäljning blir det något helt annat, då vill det till en genomtänkt plan och en hyfsad maskinpark.

Men vår gamla traktor BM Boxer och den helt fenomenala maskinen drängen gör att det går relativt snabbt och smidigt att sköta odlingen idag. Men så har det inte alltid varit.

2023 var första året med en riktig odlingstunnel. Det har funnits tunnlar förut men mycket mindre. Nu blev det mera på riktigt.

Det svåra med odling är egentligen inte att odla, det svåra är att sälja tillräcklig mycket inom ett visst tidsfönster. Svinn är också ett stort problem i odling. Att veta hur mycket som skall skördas vid ett tillfälle är helt omöjligt. Därför säljer vi nu alla grönsaker enbart på självplock utom vissa grödor vissa tider.

Gårdsbutiken

Det startade med ägg till några grannar och vänner i ett undanskymt kylskåp. Detta utvecklade sig en aning till ett kylskåp i en vägg där kunder kunde köpa ägg, grönsaker och honung under säsong. Innanför hade vi lammskinn mm till försäljning vissa tider.

Sedan flyttade vi in kylskåpet i butiken för att kunna ha större utbud av grönsaker. Sedan blev det egenproducerade kött och mejeri på hyllorna i kylskåpet istället.

Men nu till Valborg så öppnar vi butik i ny lokal! Det ska bli riktigt spännande, allt är inte helt klart ännu men det blir en del nyheter.

REKO-tiden

2017 kom något nytt till Sverige. REKO, ett helt nytt sätt för småskaliga matproducenter att sälja sina produkter. Äntligen fanns ett forum för denna undanskymda bransch. Jag satt med på uppstartsmötet för Skövde-ringen, det var riktigt spännande tider. Ingen visste riktigt hur detta skulle sluta.

En helt ny marknad skapades i och med detta. Nu vågade man satsa lite pengar, utan REKO hade jag aldrig startat slakteriet. 10 December 2018 stod Gårdsslakteriet klart. Våren efter hade vi även fått iordning på ett gårdsmejeri.

Grönsaker, fjällkoyoghurt, stekost, fläskkött och chark blev det jag åkte runt med i Skaraborg på REKO utlämningar. Fyra kvällar i veckan, hela året. Bara försäljningen var en halvtidstjänst. Till det skulle det produceras varor. Fjällkorna skulle mjölkas morgon och kväll, mjölken tas om hand i mejeriet, grisar slaktas och styckas och förädlas, grönsaker skulle odlas och skördas.

Själv hade jag aldrig rott detta iland. Jag hade naturligtvis fantastiska anställda som nu är några av mina bästa vänner. Men ansvaret låg på mig och det tärde ordentligt. REKO hade nått sin kulmen 2019-2020 och var på väg nedåt. I perioder gick det jättebra men det var ingen hållbar marknad längre. Ekonomiskt höll jag näsan över vattnet, men det var inte mer heller.

Efter ett ordentligt försök att lyfta REKO igen under 2021 så var jag tvungen att dra i handbromsen. Olika viljor och olika tänk om vad REKO egentligen är bland producenter gjorde det enormt tungrott att göra ett riktigt krafttag.

REKO för mig var alltid för de småskaliga, då menar jag små. Jag ville ha ett REKO där man kunde köpa en 25 kg säck potatis, en halv gris, en kvart nöt till ett vettigt pris. Tyvärr gick det mycket åt andra hållet. Mindre och mindre poster, vilket gör produkter dyrare och dyrare. Glömmer aldrig när jag fick frågan om man fick smaka på yoghurten innan de köpte den, vågar man inte chansa på 35 kr ens?

När sedan stora aktörer kommer och ”greenwashar” sina produkter blev jag irriterad på riktigt. Jag nämner inga namn men när man bedriver storskalig uppfödning, lämnar till storskalig slakt, lämnar till storskalig chark, får hem produkterna utan att egentligen ha något med dem att göra annat än att man äger dem och sedan säljer dem på REKO. Då är det inte småskaligt längre, och hör därmed inte hemma på ”mitt” REKO. Dessa produkter kan man köpa till halva priset på ICA.

Hösten 2021 lade jag ned min medverkan på REKO.

Slakteri

Slakt till husbehov hade jag hållit på med en del innan men aldrig tänkt tanken på att hålla på med det mer än så. Till en början tog vi hem en slaktare, jag försökte hela tiden lära mig av honom. Bra nervös var jag när han satte mig på att avliva mitt första lamm. De är ju ändå relativt enkla, halsrem som man håller i, bulten nästan mitt på huvudet och ett snabbt snitt i halsen.

2017-18 satsade jag lite mer på Linderödsgrisarna än jag gjort tidigare. Hade blivit lovad av Skövde slakteri att de skulle slakta dem. Men när det väl kom till skarpt läge så hade de ändrat sig. Då stod jag med ett 20 tal grisar och utan slaktare. De hade ju dessutom kostat en förmögenhet att föda upp.

Efter en tids sökande efter alternativa lösningar så fanns bara en väg kvar. Att bygga ett eget. 10 December 2018 var jag lika nervös som första gången med lammet. Skillnaden denna gång var att två inspektörer från Livsmedelsverket stod och tittade på varje moment. Men det gick bra tillslut, även om jag för första och sista gången lyckades göra hål på tarmen på fel ställe.

Böklycka

Detta varumärke kom till av att vi var tre olika grisproducenter som födde upp utegångsgrisar och saknade en bra försäljningskanal. Min egen lilla produktion gav ju inte så många grisar per år. Gemensamt kunde vi både marknadsföra oss och se till att det alltid fanns griskött att sälja.

Utegångsgris, korta transporter, småskalig slakt utan gasbedövning, KRAV-uppfödning var och är fortfarande våra viktigaste ledord.

Nu är det bara en uppfödare kvar, det är Ekobolaget i Skaraborg som föder upp KRAV-grisarna som hamnar i Böklyckas köttlådor och produkter. Riktigt fina grisar som får sätta trynet i jorden. Det är bara 5% av Sveriges grisproduktion som verkligen får komma ut, det kött i affären som inte är KRAV-märkt är oftast uppfödda i boxar inomhus.

Gårdschark

Chark kom ju till för att ta tillvara och förädla mindre fina köttbitar och göra dem attraktiva och säljbara. Alla som håller på med köttförsäljning upptäcker snart att vissa delar är sågott som osäljbara. Skinkan på en gris är ju hopplös att få sålt alla tider på året utom vid jul. 25% av grisen är just skinka. Likaså bogstekar, de är nästan lika osäljbara hela året.

När Böklycka hade varit igång ett tag så stod jag med tre frysboxar fulla med dessa detaljer. Tack ännu en gång till Lilla Krogen i Skövde som köpte upp en otrolig mängd kött när det krisade.

Men börjar man röka och göra korv på dessa delar blir det en helt annan grej. Sen är det väldigt roligt att exprimentera med korv. Det går att göra på hur många olika sätt som helst, bara matkemi och fantasi som sätter gränser.

Det blev grillkorv, falukorv, grynkorv, varmkorv och påläggskorv. Rökt fläsk och bog tillhör storsäljarna. Leverpastejen kom på brons plats i mathantverks SM är 2021. Det var riktigt roligt.

Mejeri

Det kan se oerhört idylliskt ut med mjölkkor. Men va jobb det är, speciellt när man i egen regi måste göra något av mjölken också för att gå med vinst. Samtidigt kunde det vara oerhört skönt att sitta och lyssna på pulsatorns taktfasta rytm när man satt på mjölkpallen en lördagmorgon och man såg solen börja gå upp.

Man bygger även upp en helt annan relation till sina kossor när man mjölkar. Det märks direkt när något inte står rätt till. Även kossorna lär känna den som mjölkar.

Med en hemmabyggd grytpastör gjordes fjällkoyoghurt och stekost främst. Fetaost, brieost och hårdost gjordes både bra och dåliga försök med. Mjölk är en oerhört känslig råvara, ibland hände det ju att något kom i mjölken som gjorde att ph’t sjönk alldeles för fort. Det märktes oftast inte förrens man påbörjat pastöriseringen. Då hade man 50 liter helt oanvändbar ost-mjölk-sörja att ta hand om i pastören, då blev grisarna glada. Men oftast gick det bra.

  1. Ombildning

Den beryktade väggen var nog egentligen nära när jag la ned min REKO medverkan. Mejeriet var det första som lades ned, utan försäljningen på REKO och den kontinutet den gav så var det omöjligt att fortsätta. Slakteriet fokuserade mer och mer på legoslakt och Böklyckas köttlåda.

Under några månader var det funderingar vad jag skulle hitta på. Alla förslag låg på bordet. Det mest drastiska var att sälja hela rasket. Utan någon verksamhet på gården så är det ju bara en massa bekymmer att äga mark. Tom en lägenhet i stan lät lockande ett tag. Men vi visste att det skulle ta mig någon månad att ledsna på den och krypa på väggarna.

De gamla självhushållar tankarna började komma åter som allt började med. Det börjades återigen mjölksyras, hushållsmjölkas, bakas surdeg, odlas för egna hushållet främst, även om överskottet såldes i gårdsbutiken. Det blev en sport att inte köpa något i affären.

Husbil har vi ju åkt i många år nu. Vi visste ju vad vi själva söker när vi är ute och åker. Hellre landsbygd än städer, lokalmat och något att att göra/se är viktiga parametrar. Landsbygd hade vi ju, den lokala maten likaså. Det var aktiviteten som saknades bara för att bli ett resmål. Där kom naturstigen in. En kortare promenad med både natur och kultur inslag om just denna platsen.

Planen var nog någorlunda klar redan våren 2022. Det var bara att börja steg för steg börja projektet. Så vall till ställplatsen, montera tunnelväxthuset som legat i en skrothög i många år i väntan på inspiration. Nu fanns den. Bygga servicehus och iordningställa naturstigen gjordes under våren 2023.

Det var riktigt spännande att lägga ut ställplatsen på husbilsåkar ”apparna” för första gången. Skulle det komma någon? Det tog bara några dagar från öppningen till den första rullade in.

  1. 20 år till!

Om 20 år är jag 67 år, året är då 2044, undra hur gården ser ut då, vad för projekt som gjorts under dessa år. Undra bara hur världen ser ut då.

Jag vill iaf driva vidare gården i denna form som är nu men utveckla och förbättra år för år. Ett mer varierat och intressant jobb kan jag inte hitta. Slakteriet kör från september till juni, sen övergår det till att vara odlare och ställplatsvärd under sommaren.

Denna sida kommer uppdateras varje vecka i 20 delar.