Gården

016

Allmänt om gården

Marken ligger i ett vindskyddat område på nordsluttningen av Billingen. Hög skog finns runt som ger lä. Bergsluttningen ger oss gott om vatten men tyvärr så innebär den att det är tämligen svårbrukat. Från högsta punkt till lägsta skiljer det ca 35 meter. Skogen tillsammans med nordsluttningen gör att solen är en bristvara.

Markerna som vi brukar är ca 17 hektar. Fördelningen är ca en hektar åker, sju hektar betesmark och nio hektar skog.

Åkermarken är högst sannolikt aldrig någonsin besprutad eller konstgödslad, och så ska den förbli. Åkern har vi nyodlat från att ha varit betesmark under period av ca 40 år. Jordarten är sandjord, ännu med ganska låg mullhalt men vi gödslar den varje år med så mycket stallgödsel vi får från våra djur. ”Riktig putäte jorl” som min farfar alltid säger.

Betesmarkerna består av delvis väldränerade bitar men även en del sumphål. När vi köpte marken var stora bitar av betena starkt igenväxta med al och asp sly. Dessa har vi nu restaurerat genom röjning och gallring av buskar och träd. Vissa skogspartier ingår i betena, dessa blir till naturliga väderskydd för våra djur. Naturligt vatten finns i nästan alla våra hagar, bestående av bäckar eller dammar.

Skogen består av både tall och granskog men större delen består av relativt ungskog med stort gallringsbehov.

Vattenbruket har varit en källa till inkomst här genom tiderna. Namnet Prästakvarna kommer från att det funnits en kvarn här, men även på en karta står det kyrkoherdebostad. Hurvida det ligger någon sanning i detta vet jag dock inte, men ingen rök utan eld brukar det heta. Ännu finns ruinerna kvar av den gamla kvarnen. I 1870 års folkbokföring står min farfars farfar, Sven, som mjölnare just här. Ovanför kvarnen skall det ha legat en såg, även den driven av vattenkraft. Det minimala vattenbruk vi själva ägnar oss åt är kräftodling i en damm.

Vår djurhållning består i får, gris och höns samt biodling. Läs gärna mer om vår djurhållning på respektives egna sidor. ”Äng är åkers moder” hette det förr. Vilket innebar att ju mera ängsmark man kunde skörda hö på, ju mera djur kunde man hålla under vintern, djur som står i stall producerar gödsel, gödsel som man sedan kan göda åkrarna med. Detta gäller i viss mån ännu. Vi producerar ännu inget grovfoder själva utan detta köps in. Viss del spannmål producerar vi själva, dock försvinnande liten andel mot vad vi gör av med. Tanken är att med tiden nyodla upp mera mark så att vi kan ha egna vallar, men detta tar tid.

Odlingen består i spannmålsodling, jordgubbsodling, potatis samt köksgrönsaker. Även tomatodling i bågväxthus. Odlingsföljden vi försöker hålla är att på ”grisbrutenvall” så in svedjeråg. Höstsådd Svedjeråg för att denna kväver ogräs mycket bra, efter skörd betas stubbåkern av antingen får eller gris för att hämma ogrästillväxten ännu mer. Stubbåkern får ligga under vintern, gödslas till våren och potatis blir andra grödan. Med potatis blir det riklig bearbetning av jorden vilket närapå utrotar kvickrot. Tredje året gödslas och odlas köksgrönsaker. Efter tredje året återgår åkern till vall, alternativt planteras jordgubbar. Både vall eller jordbubbar får stå i tre eller fyra år innan grisarna återvänder och bryter den och cirkeln är sluten.